Har Köp dig fri! varit för tidigt ute? Så att vår poäng – att koppla ihop hållbarhet med konsumtion, varors ursprung och designernas roll i produktionen – hittills varit för komplex för den gängse ett-ämne-i-taget-fokuserade svenska debatten?
Ett antal lovande initiativ framöver börjar i alla händelser närma sig våra teman. I Göteborg diskuteras den 15 maj Omställning i regi av svenska ADA, Association for Design and Advertising. Frågan där är vilka konsekvenser som framtidens förväntat ändrade konsumtionsvanor får för kreatörerna. ”Vad händer med kreatörers jobb om vi köper färre prylar, tjänster och hus”, frågas i inbjudan. ”Är det dags att ge upp eller är det kanske nu den riktiga utmaningen börjar?” I den starka panelen ingår Katja Pettersson, Front-grundare och lärare på Beckmans, Otto von Busch, modeforskare, numera professor vid Konstfack, Mats Williander, forskningsledare inom Sustainable Business vid Victoria Swedish ICT och Johanna Stål, chefredaktör för gröna magasinet Camino.
Värt en resa till Göteborg, tycker vi. Anmälan via info@adasweden.se
Två veckor senare, den 29 maj, hålls ett internationellt symposium vid Malmö högskola på temat Sustainability and Producer Responsibility in Textiles, arrangerat av Mistra Future Fashion, mötesplats för miljöforskning och mode. Ambitionsnivån är hög med deltagare från såväl internationell modebransch – bland annat H&M – som forskarvärlden. Bland temana som kommer att specialstuderas är hur frågor kring transparent produktion ska kunna lyftas politiskt. Exempel från bland annat Kanada och Frankrike aviseras, där utvecklingen kommit längre än i Sverige. Högintressant, tycker vi, som anser att dessa samband ännu i negligeras i vårt land. Symposiet är redan fulltecknat, men undertecknad – Ingrid – ska delta och lovar fortsatt rapportering.
är dels Helena Thorfinns roman Innan floden tar oss, dels artikeln What Do Armani, Ralph Lauren and Hugo Boss Have in Common? Bangladesh i the Wall Street Journal. I den förstnämnda synliggörs de extrema skillnaderna mellan priviligierade exilarbetare (biståndsfolk, vinstmaximerande affärsmän och ambassadpersonal) och den ofta totalt skyddslösa inhemska befolkningen i Dhaka, huvudstaden i ett av Asiens fattigaste länder – Bangladesh. Artikeln i WSJ ger ytterligare kopplingar mellan design och hållbar utveckling ur ett både socialt och ekonomiskt perspektiv och visar hur viktigt det är att stödja kraven på levnadslöner istället för minimilöner. Och hur svårt det är att veta om plagget jag köper håller en etiskt försvarbar kvalitet. Kort sagt något att suga på i hängmattan.
Köp dig fri! 