Fokus på kvalitet – bästa strategin för hållbara produkter

Nu exploderar debatten kring konsumtion. Välkommet och verkligen på tiden.

Men linjen som jag och Susanne driver i ”Köp dig fri!” – fokus på bättre, mer transparenta och etiskt justa produkter – är fortfarande frånvarande i diskussionen. Liksom vårt krav att konsumenterna måste få mer entydig och trovärdig information för att kunna dra sitt strå till stacken. Sistnämnda är knappast normen idag.

Istället är vår sits som kunder extremt förvirrande. Å ena sidan företagens glada budskap om hur gröna och ekologiskt medvetna de är. Å andra sidan en strid ström av larm om miljöfarliga utsläpp och usla arbetsvillkor i produktionen av varorna vi köper. Rakt emot alla strävanden för den så åtrådda hållbarheten.

I och med senaste utspelet från nätverket ”En köpfri dag” har de svenska politikerna äntligen börjat agera – mycket glädjande. Men frågan är vart just denna kampanj leder. Nätverket, med miljöpartistiska riksdagsledamoten Annika Lillemets som en av talespersonerna, vill alltså ha lagstiftning som förbjuder handel på någon av veckans dagar. Näringslivet är emot, med bland annat det svårknäckta argumentet att den globala näthandeln knappast kan stängas ner. Inte heller jag tycker att förslaget är optimalt.

Kampanjen bidrar ändå till att elda på i debatten. Och nätverkets utgångspunkt – att dagens konsumtionsmönster inte är hållbara – kan jag bara instämma i. Betydligt märkligare är då uttalandena i radions P1 Morgon i morse av Johan Kuylenstierna,vd för Stockholm Environment Institute, SEI, om företagens och konsumenternas respektive roller. Han hävdade:

– Att konsumenterna inte bör avkrävas ett alltför stort ansvar när det gäller om produkterna vi handlar i svenska butiker är miljö- och klimatmässigt ok eller ej.

– Att det trots förvirringen, när det gäller vad företagen gör och inte gör för hållbarheten, inte finns någon anledning till oro. Kontrollmekanismer finns.

Sistnämnda är häpnadsväckande. Särskilt som EU:s revisorer i somras kom med en rapport som påstod raka motsatsen. Som vi tidigare skrivit här på bloggen sas i rapporten att en godtagbar kontroll av vad som egentligen menas med gröna, hållbara produkter saknas. Detta på alla nivåer, nationellt såväl som överstatligt. Med tanke på att SEI antas vara en organisation som verkar FÖR hållbarhet väcker Kuylenstiernas uttalande undran. Vad menar han?

Även åsikten att vi som kunder inte ska behöva ta ansvar är märklig. Att SEI hyser denna uppfattning må så vara när det gäller samhällsplanering, typ energiförsörjning och infrastruktur. Den sortens storskaliga frågor måste givetvis hanteras på en övergripande nivå. Men shopping??!

Verkligheten är ju tvärtom den att konsumenterna bryr sig alltmer, vilket även den ovan nämnda EU-rapporten konstaterade. De är en stark och viktig kraft att ta fasta på för alla som säger sig verka för en hållbar utveckling. Om det är någonstans vi alla som privatpersoner kan påverka direkt så är det i butiken. Våra dagliga val där är i realiteten politik. Även här skulle jag gärna höra en förklaring. Vad menar Kuylenstierna?

Det här inlägget postades i Från styling till sustainism, Konsumentmakt/ Consumer power och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s